Senare när vi tittade på en karta såg vi att det hette Outer Banks.

Vi lämnade Myrtle Beach och körde norrut.

Här är vi i en ny stat:

Det var genom träskmarker och över många broar vägen gick.

Vi passerade många små fiskebyar.
Här är vi framme vid Cedar Island.



Det går tre färjor/dag och vi åkte på den sista för dagen.


Vi kom på färjan som sista bilen.



Det var längre att åka än vi trodde tidigare och 2.5 timme tog överresan.



Efter 1,5 timme var det Land i sikte!
Många olika sjöfåglar, bl.a pelikaner flög bredvid båten.


Här är vi framme vid Ocracoke.



När vi kom av båten körde vi direkt till norra sidan av ön för att hinna med nästa färja.
Vägen var smal med sanddyner bredvid och havet utanför.


Här är vi vid norra udden.
Där går färjor till Hatteras. Eftersom det var sent på kvällen och färjorna slutar gå då det blir mörkt var vi ivriga att hinna med.

Jodå, vi fick plats på den lilla bilfärjan.

På kartan är det bara en liten sträcka mellan öarna, men båtresan tar ändå en timme.

Det är så grunt att båten måste göra en rejäl sväng ut i havet istället för att åka kortaste vägen.

I sundet är det dessutom skyddat område där krabborna har sina förökningsplatser.

På väg in mot Hatteras körde båten slalom mellan grunden.

Här är vi framme i Hatteras!

// Monika